Förra våren började jag att fundera över hur jag skulle kunna effektivisera utvecklingssamtalen då jag upplevde att dessa tog oerhört mycket tid. Jag och mina kollegor på skolan räknade ut ett snitt på ca 7h/elev för förarbete, genomförande och efterarbete.
Förarbetet bestod av att göra bedömningar, skriva skriftliga omdömen (3 ämnen x 22 elever + 2 ämnen x 43 elever) följa upp IUP:er, ÅP samt att administrera och organisera samtalstider.
Genomförandet gick till som så att jag hade ett ”traditionellt” samtal med varje elev och förälder/föräldrar på ca 30 minuter. Mellan varje samtal avsatte jag 15 minuter för ev förseningar. Jag hade 22 elever att hålla samtal med förra läsåret och jag kunde lägga in ett snitt av ca 5 elever/vecka, lite beroende på hur veckorna såg ut med andra inplanerade aktiviteter och möten. Detta betyder att samtalen var inplanerade att hållas under max en 5-veckors-period. Med i beräkningen får man sedan ha att någon blir sjuk och någon annan får förhinder, vilket sedan gör att samtalsperioden förskjuts ytterligare några veckor.
Efterarbetet bestod sedan i att dokumentera det sagda på samtalen i Infomentor, vilket är den lärplattform som vi använder oss av i Enköpings kommun, att följa upp det sagda och det som vi beslutat under samtalen, ta reda på frågor som kommit upp och sedan återkoppla till förälder igen samt sända hem elevers IUP:er.
När jag under vårterminen ställde mig positiv till en omorganisation på skolan som skulle innebära att jag skulle få 27 elever kommande läsår 14/15 blev utvecklingssamtalen snabbt en punkt på min agenda. Hur skulle dessa kunna effektiviseras och genomföras med samma kvalitet som tidigare men under andra former för att minska arbetsbelastningen. Regeringen arbetar för att minska lärares administrativa arbete och har minskat kraven på dokumentation, viktigt är dock att hitta egna former för detta som är hållbara.
Via det utvidgade kollegiet på Twitter kom jag i kontakt med lärare som haft andra former av utvecklingssamtal t.ex. i form av ”öppet hus” och elevledda samtal där lärare har flera samtal på gång samtidigt. Tanken på någon form av ”öppet hus” tilltalade mig, ett ”öppet hus” där fler lärare än klasslärare skulle kunna vara involverade. Jag väckte sedan tanken hos kollegor och ledning, vilka tog emot de nya tankarna positivt och tillsammans började vi spåna på en utveckling.
Vi bestämde oss för att prova något som vi kommit att kalla för ”samtalskvällar”. Dessa skulle planeras in tidigt på höstterminen och tidigt på vårterminen, detta för att kunna lägga upp en framåtsyftande planering. Det ”stora” samtalet skulle vara det på tidig vårtermin. Med det ”Stora” menar vi det samtal som ska föregås av hemskickade skriftliga omdömen.
Nu är det nya läsåret igång, läsår 14/15. Jag är klasslärare för 27 fantastiska elever i åk 5-6 men undervisar även elever från åk 4. Jag undervisar i ämnena religion (åk 4-6, 82 elever ), bild (åk 4-5, 55 elever ) engelska (åk 5-6, 54 elever), svenska (åk 5-6, 27 elever) och matematik (åk 5-6, 27 elever).
Vi har genomfört vår första samtalskväll (av två), vilken organiserades så här:
Alla undervisande lärare deltog, vilket var totalt 7 stycken. Föräldrarna fick i förväg hem en inbjudan där det fanns möjlighet att kryssa för vilken/vilka lärare man ville träffa och vilken dag av de två ”samtalskvällarna” man kunde komma. Där fanns även möjlighet att kryssa för om man avsade sig samtal, eller om man hade förhinder båda kvällarna men ville bli kontaktad för en ny tid. För att underlätta administrationen kryssade föräldrarna även i om de kunde komma före eller efter 17.00. Vi skrev också ett sista inlämningsdatum för anmälan.
De anmälningar som sedan kommit in på avsatt datum sammanställde vi i ett schema. Först ett schema som bara visade vilka lärare föräldrarna ville träffa, för att få en överblick, men sedan även ett tidsschema. Vi avsatte 15 min/lärare och skrev in exakta tider då föräldrarna skulle träffa respektive lärare. För att få schemat att rulla på gjorde vi även en ”station” med fika 15 min.
Vi startade kl 15.00 och höll sista samtalet kl. 20.00. För mig betydde detta att jag hade 20 utvecklingssamtal under en kväll, vilket annars skulle ha tagit mig ca 4 veckor. Eftersom alla lärare var med under kvällen kunde jag lägga fokus på endast mina egna ämnen, som klasslärare har jag ju tidigare fått förmedla information från övriga lärare också men detta behövdes alltså inte nu. Det som också var mycket positivt var att jag mötte andra elever och föräldrar än ”bara mina egna”, nu fick jag ju möten med fler av de elever som jag faktiskt undervisar.
Foto: Cecilia Bergentz
Att tänka på inför våra samtalskvällar på tidig vårtermin är att vi måste lägga in ett par 10-minuterspass under kvällen så att ev. förseningar kan justeras. Nu låg samtalen precis efter varandra, så om det blev någon försening hos någon kunde detta inte justeras på annat sätt än att minska ner samtalstiden eller ställa in en tid.
Vi måste även vara tydliga med var de olika lärarna tar emot någonstans så att föräldrarna vet precis vart de skall gå utan att behöva slösa tid på logistik. Ev. kan nog tre kvällar bli aktuella, istället för som nu, två. Jag måste vara beredd på att jag som lärare kan få fler samtal än tidigare, dock kortare, upp emot 82 stycken om alla bokar in sig 🙂
En fikastation var positiv då det även blev en plats för möten. En av våra speciallärare satte sig spontant vid denna station vilket upplevdes som mycket positivt då möjlighet till andra samtal skapades.
Om du går och funderar över en effektivisering av utvecklingssamtalen så rekommederar jag varmt denna samtalsform. Lycka till med ditt arbete.
ceciliabergentz 